Ett forcerat leende spred sig på Jacks läppar då en ny, okänd flicka med sin mamma släpptes in i rummet. Det verkade som om hon också blivit märkt. Han hade dock inte tid med att tycka synd om henne, för efter att kvinnan - som tydligen hette Zoey - hade presenterat sig hade hon snabbt upplyst Jack om vem som skulle vara hans mentor. Snacka om snabbt och effektivt. Leendet stramade på hans läppar då han nickade för att visa att han förstått vad Zoey pratade om, sedan följde han efter den vackra kvinnan då hon sade att hon skulle visa dom vart elevhemmen var. Han granskade hennes ryggtavla och var, om än motvilligt, tvungen att erkänna att hon var vacker. Väldigt vacker. Men hon var ju trots allt en vampyr, så det var egentligen inte så förvånande, intalade han sig själv och lyckades hålla tillbaka en rysning. Zoey var en vampyr som drack blod. "Jack." Jack hoppade till då hans mamma plötsligt tilltalade honom och väckte honom ur sina funderingar, och de gråspräckliga ögonen vändes mot henne. "Jag åker nu. Troy behöver hjälp." Hon väntade inte på att han skulle svara, utan hon vände på klacken så fort de kommit ut ur kontoret och gick bort mot skolans utgång med långa, graciösa steg. Det stack till lite i hjärtat då hon nämnde Troy, den äckliga lilla skitungen som ersatt honom, men han lät det inte synas i ansiktet. Han kunde hålla sitt pokerface nästan lika bra som sin mor... eller, det hoppades han på iallafall. Jack vände ögonen mot flickan han trodde hette Faye och lät ögonen glida över hennes profil. Hon såg inte heller så dum ut med sitt långa, mörkbruna hår, men han valde att strunta i det. Han skulle nog ändå aldrig se henne igen - skolan såg ju ut att vara rätt... gigantisk? - så det fanns ingen anledning att tänka mer på henne. En sak som tappert klamrade sig fast vid hans tankar var Fayes mamma som så troget gick vid Fayes sida, och han kunde inte hjälpa den lilla svartsjukan som vaknade till liv inom honom. Pojken hann dock inte tänka mer på det, för plötsligt hade Zoey stannat och vänt sig mot dom med ett vänligt leende placerat på sina läppar. "Här är pojkarnas elevhem", sa hon och gjorde en lätt gest mot en dörr. Jack höjde på ena ögonbrynet. Han hade förväntat sig att det skulle vara lite... häftigare, kanske? Han kastade en snabb blick på Faye, hennes mamma och Zoey. Ännu ett framtvingat leende prydde hans läppar då han öppnade munnen för att tala. "Tack för att du visade vägen, Zoey", sa han med så tacksam röst som möjligt. "Jag ska nog gå och packa upp nu, så..." han vinkade lätt då han lämnade den lilla gruppen, öppnade dörren och gick in i elevhemmet. Så fort dörren stängts bakom honom suddades leendet ut, och de grönspräckliga ögonen var stora som tefat. Pojken drog en hand genom det blonda håret och försökte lugna ner tumultet som pågick inom honom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

De följande timmarna var en blandning av tårar, sorgsna skratt och farväl. Hennes föräldrar sket tydligen i om hon skulle förvandlas till ett blodsugande monster – hon skulle tydligen alltid vara deras lilla tjej. Hennes två äldre brorsor bara ...

Jack var allt annat än lugn; han var praktiskt taget livrädd samtidigt som han hade ett nervöst sammanbrott. Det här var för mycket. Varför skulle just han bli märkt? Kunde inte natten - eller vad det nu var - ha valt någon annann nobody istället? Va...

”Im falling to pieces”, nynnade hon när hon strövade fram genom korridorerna på väg mot skåpet som hon hade tilldelats för några år sedan. Det var grått och lika fullt med klotter som alla andra, och om man inte gick här skulle man aldrig...

Det är sorgligt hur fel man kan ha om saker man alltid trott var självklara; som att ens bästa vänner alltid kommer vara vid ens sida i vått och torrt, eller att ens föräldrar alltid kommer vara tillsammans. Sånt existerar bara i böcker och filmer, i...

Helluh. Jag är den andra av två rollare som kommer driva denna lilla egna version av boken "Nattens Hus" eller snarare böckerna. Jag är 15 år och kommer att spela Jack F. Zeer, vars information finns nedanför. Hoppas ni får en trevlig läsning och har...